Hästen och allemansrätten


 

Att använda den svenska naturen i samband med häst är en härligt del av hästlivet. Att kunna gå 
ut i naturen för att 
plocka bär och svamp, vandra, paddla eller kanske åka cykel och skidor, är lika 
underbart som självklart för oss svenskar. Allemansrätten är ingen lag utan bygger på sedvänjor
framväxta genom århundraden.

Allemansrätten ger frihet att fritt röra oss över andras marker
- under förutsättning att vi uppträder
med respekt för naturen,
markägare och andra människor som vistas där.

 

Antalet människor som har häst som yrke eller hobby har öka mycket och vi är rätt många. Detta medför ett naturligt slitage på naturen. Därför är det viktigt att alla som sysslar med hästsport visar gott omdöme och försiktighet och hjälps åt att arbete ihopa med andra markägare och naturvänner.  Det gäller oavsett ålder, upplyst gärna yngre ryttare om vad som gäller när de ger sig ut. Missbrukas denna unika frihet som allemansrätten innebär kan det komma att försvinna.

Hur uppkom allemansrätten ?

Allemansrätten är en samlade beteckningen på ett antal gamla sedvänjor med gamla anor. Allemansrätte uppkom under en tid då Sverige hade färre invånare och levnadsvillkoren såg ut på ett annat sätt.  Vårt vägnät var inte så tät som idag och i gamla tider var det naturligt att ta sig över annans mark och kanske slå läger och övernatta för att ta sig dit man skulle. Idag har vi ju bilen!!!!

Det var tillåtet att låta hästen beta utmed vägen på markerna. Ofta var man generös med hö från de lador man passerade. Denna typen av "ridning" är ju ovanlig idag. Men istället har mycket fina ridleder över landet skapat, i "gammal" andra. Dvs du kan rida långt och gårdar utmed dessa tillåtna ridvägare kan du övernatta och sätta din häst. I Halland har man utvecklar långa sträckor av ridleder. På 1800-talet när turismen började växa fick allemansrätten den innebörd som den har idag.

 

Läs mer om olika ridleder och ta dig ut på en annorlunda upplevelse till häst.

Ridled Halland
Ridled Sörmland
Skagen runt
Ridled Kungsbacka

Sökning Bed & Box gårdar i Sverige

Skyltar som du måste känna till

Ridning förbjuden.

Påbjuden ridning. Du måste följa det markerade ridspåret och får inte rida på andra håll i området.

Ridning olämplig.

Lämplig ridväg. Du bör följa det markerade ridspåret och undvika att rida på andra håll i området.

 

 

Visa hänsyn

Även om du är i din fulla rätt att rida/köra i ett område måste du alltid ta hänsyn till andra som vistas där.

Visa alltid hänsyn mot gående och tänk på att många människor är ovana vid hästar och inte riktigt vet hur de ska uppträda när de möter hästekipage eller kanske mycket rädda för hästar!  Du måste vara noga med att alltid stänga bommar och grindar du passerat och du får aldrig skrämma boskapsdjur. Det är också förbjudet att störa andras hemfrid, det vill säga du får inte rida/köra så nära bostadshus att du stör dem som bor där. En regel som kanske är bra för mer än ryttare att tänka på. Bönder som bullrar omkring med sin traktor 5 på morgon  väldigt nära hus missar ofta den regeln verkar det som !!!

 

Vad säger lagen vad vi får göra då?

Allemansrätten innebär en begränsad rätt för var och en att använda annans fastighet, mark och vatten, främst genom att färdas på den och under en kortare tid uppehålla sig där.

Denna rätt gäller trots att ägaren eller den som annars bestämmer över
fastigheten, inte gett sitt samtycke till att marken används på det här sättet. Allmänheten får däremot inte ta sig sådana friheter att det skadar eller skapar problem för markägaren eller den som har nyttjanderätten.

Allemansrätten gäller den som färdas till fots, med skidor, cykel eller till häst. Rätten tillkommer den enskilde men kan utövas i grupp. Oavsett hur den utövas gäller att den inte får ge upphov till skada eller olägenhet.

Allemansrätten förpliktigar

Enligt regeringsformen framgår det att alla medborgare ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. Viktigt dock är att den som vistas i skog och mark är också skyldig att ta hänsyn till sin omgivning.
Det gäller såväl till växt och djurliv som till människor, till exempel till
andra som ägnar sig åt friluftsliv, joggare, cyklister eller andra.  Miljöbalken föreskriver att "var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den" (7 kap. 1 §). Man få heller inte jaga på annans mark och åberopa allemansrätten.

Allemansrätten medför på så sätt inte bara
rättigheter utan också skyldigheter, att visa hänsyn och gott omdöme.

 

Allemansrätten i brottsbalken

Allemansrättens gränser sätts av bestämmelser i flera lagar, framförallt i brottsbalken. Den som utan lov färdas över tomt, plantering (park eller liknande som inte är tomt) eller annan äga som kan ta skada, kan dömas för tagande av olovlig väg (12 kap. 4 §).
När det gäller hästar räknas värdet per "hovavtryck" hur mycket skada man kan ha åsankat marken!!!!

Vägar berörs inte av denna bestämmelse men en tomt är alltid skyddad genom bestämmelsen om hemfridsbrott.

 

Organiserad verksamhet

Miljöbalken som trädde i kraft den 1 januari 1999 innehåller några nya bestämmelser som särskilt berör organiserad verksamhet. Det gäller bland annat de allmänna hänsynsregler som var och en ska iaktta så fort det befaras att det kan innebära skada eller olägenhet för miljön eller människors hälsa. Dessa regler gäller för kommersiellt organiserat friluftsliv med utnyttjande av allemansrätten men även för ideella former av organiserat friluftsliv.

Detta innebär att en organisatör är skyldig att vidta förebyggande åtgärder och försiktighet för att förhindra att deltagarna orsakar skada tex via avspärrningar, skyltar etc. En annan nyhet är att myndigheter kan utfärda bestämmelser om en organisatörs skyldighet att anmäla sin verksamhet till naturvårdsmyndigheten för samråd. För att myndigheten ska kunna ingripa mot verksamheten krävs att den skadar eller kan skada naturmiljön. Myndigheten kan inte ingripa enbart för att komma till rätta med olägenheter för fastighetsägaren.

Skyddade områden

Speciella områden som skyddade område gäller andra föreskrifter  av myndigheter om uppträdandet och vistelsen i skog och mark. Bland annat finns bestämmelser för nationalparker, naturreservat och områden med särskilt skydd för djurlivet, och kommunen kan utfärda särskilda föreskrifter vid t.ex. ridning/körning, tältning och eldning. Dessa bestämmelser kan ibland begränsa allmänhetens rättigheter mer än de allmänna reglerna om allemansrätt, till exempel genom tillträdesförbud eller förbud mot ridning. Men allemansrätten kan också utvidgas i ett naturreservat.

 

Att rida/köra under ansvar

Det är viktigt att som hästmänniskar att ta hänsyn till naturmiljön och till andra som utövar friluftsliv (7 kap. 1 § miljöbalken, ovan). Om marken skadas genom vårdslös ridning/körning kan skadeståndsansvar bli aktuellt, kanske framförallt för ridskolor eller andra som ordnar ridning i grupp utan att bry sig om skaderiskerna. Rida rakt över en sådd åker är ofta inte speciellt populär från bonden sida och i skadestånd kan det blir dyr för dig som ryttare.
Fråga hellre markägare om tillstånd.  Ledaren av en grupp ryttare ansvara för vad gruppen skadar under turen. Lokala föreskrifter kan förekomma och man bör ta reda på vad som gäller där just du befinner dig. Kontakta din kommun för att få mer information om vad som gäller just där du bor och är verksam.

 

Nerskräpning är straffbart

All nedskräpning utomhus på platser dit allmänheten har tillträde eller insyn är förbjudet enligt 15 kap. 30 § miljöbalken; det gäller både i naturen och inom bebyggda områden. Den skyldige kan straffas om inte nedskräpningen är "ringa" (29 kap. 7 och 11 § miljöbalken).

Som ringa räknas det bland annat om skräpet inte medför obehag för
andra eller risk för skada på människor, djur eller annan egendom. Kasta allstå ALDRIG burkar plastpåsar eller annat farligt avfall i naturen som kan skada djur. Tänk själv om din häst eller hund skulle trampa på ett vasst föremål, burk eller annat och få allvarliga skador!!!! någon slarvig människa tidigare som inte brytt sig. Det är inte många länder som har allemansrätt så alla känner tyvärr inte till vad som gäller här i Sverige!!!

Tänkvärt för hästmänniskor/hästfolk

Om vi följer allemansrättens anvisningar när vi är ute i naturen och utövar vår sport eller hobby, ökar chansen till att vi kan fortsätta att använda andras marker att träna på även framöver. Allemansrätten ger oss frihet att fritt röra oss över andras marker. Däremot måste vi följa de regler som gäller och ta ansvar för de skador vi kanske orsakar.

 

Några bra punkter att tänka på!!!!

1.Kontakta markägare

Om du  rider/kör regelbundet i samma område bör du först tala med den som äger eller brukar marken. Detsamma gäller om du vill lägga ut stockar och annat som hinder. Lägger du ut hinder kan det förhindra markägaren att sköta sin mark eller komma fram med maskiner.  Kravet på samråd är extra stort om man driver organiserad rid-, galopp- eller travverksamhet.

2.Ridning/ körning i grupp

Flera stycken som rider - tänk på att ridning/körning i grupp ställer ännu högre krav på försiktighet och hänsyn eftersom risken för markskador då är större. Det här gäller inte bara vid ridning/körning arrangerad av till exempel en klubb eller ridskola. Flera som rider/kör tillsammans är en grupp och måste planera sin ridning/körning därefter. Ledaren av gruppen kan bli skadeståndeskyldg om gruppen orsakar skador och har därmed ett extra stort ansvar.

Tänk på att en ensam ryttare/kusk som regelbundet rider/kör på samma väg många gånger , kan orsaka lika stora skador som vid ridning i grupp gör en gång!!!!

 

Organiserad verksamhet---gäller andra regler

Allemansrätten bygger på tillfälligt uppehåll Därför lär den som driver organiserad rid-, trav- eller galoppverksamhet, skola eller läger och den som regelbundet vill använda annans mark för detta, kan alltså inte åberopa allemansrätten.

Skaffa därför alltid markägarens tillstånd. Ett exempel på det är när en travtränare vanemässigt kör sina träningsrundor med häst och sulky på enskilda markvägar i travstallets omgivning. Ett sådant brukande kan ge betydande förslitningar på väg och mark. Sådana här beteenden kan medföra straffrättsligt ansvar.

 

Du får inte orsaka skada

Du får inte orsaka skada på marken. Det är därför förbjudet att rida/köra över tomtmark, trädgårdar, planteringar (även skogs planteringar), åkrar, vallar eller annan mark som lätt kan ta skada. Du får heller inte rida/köra på annan ömtålig mark, till exempel mjuka skogsstigar, ängar och hagar, lavmarker och kärrmarker eller så att trädens rotsystem skadas.

En viktig sak att tänka på är att under vår och höst kan markerna var mer blöta och mjuka och  risken för markskador blir extra stor. Det gäller även mark som normalt tål ridning/körning, som skogsbilvägar och andra enskilda vägar som det i allmänhet är tillåtet att rida/köra på. Var rädd om dikeskanter och vägrenar.
Där jag själv bor, runt Kolböra mosse. Finns mkt fina sk beträdor. En bonde som sparat 3 meter slinga runta alla sina åkrar för att vi i omgivningen ska kunna rida, promenera och njuta av naturen. Det finns på ett par ställe till i Sverige, och förhoppningsvis snart på fler. Det gör ju att man färdas säkrare när man slipper rida i vägkanten ute i trafiken. Men har det ösregnat i en vecka så är det viktigt att man inte nyttjar beträdorna för då skadar hovavtrycken marken mkt.

Någon som har en enskild väg kan begära ersättning kan begära ersättning för skador. Rid/kör inte på vandringsleder, i motionsspår eller i markerade skidspår. Undvik att rida/köra även i andra uppåkta skidspår. Vandringsleder brukar markeras med orange band runt träd och stolpar. Motionsspår och skidspår har blåa, röda, gula eller gröna märken på träd eller stolpar. Men ibland kan spåren markeras på annat sätt. Ta reda på vad markeringarna betyder i det område du brukar rida/köra i.

Vid ridning/körning får du
inte använda gång- eller cykelbanor.

 

Vägar

Man skiljer mellan statliga vägar (allmänna vägar), kommunala vägar (gator), enskilda vägar med statsbidrag och enskilda vägar utan statsbidrag (privata), skogsbilvägar och ägovägar. Allmän väg och kommunala gator är till för allmänheten.

Enskild väg,
skogsbilväg och ägoväg ägs oftast av samfälligheter, privat eller av bolag.

Ridning eller körning på enskilda vägar går inte att förbjuda eftersom en häst med ryttare eller kusk inte räknas som ett motordrivet fordon. Här gäller också allemansrätten, som ger alla rätt att beträda en enskild väg om denna inte skadas.

Om skador uppkommer till följd av ridning har väghållaren möjlighet att kräva skadestånd enligt bestämmelserna i skadeståndslagen (1972:207). En förutsättning är att ryttaren/kusken orsakat skadorna genom vårdslöshet.

En enskild väghållare (med eller utan statsbidrag) kan inte förbjuda ridning eller körning på vägen. Däremot kan det finnas lokala trafikföreskrifter som förbjuder både ridning och körning där. Den enskilde väghållaren kan ansöka hos kommunen om utfärdande av lokala trafikföreskrifter. Men observera att stadsbidrag till underhåll vanligtvis förutsätter att vägen är öppen för all trafik


Skyltar

Ibland försöker markägare på olika sätt skydda sig mot både häst- bil- och gångtrafik genom att sätta upp privata skyltar ("Privat område", "Tillträde förbjudet" etc.). Dessa skyltar får man inte sätta upp utan tillstånd av kommunen, utom när det är alldeles klart att allmänheten inte får passera.

Om någon satt upp en skylt på en plats där
du brukar rida/köra eller där du anser dig få rida/köra, bör du ta kontakt med markägaren. Vid ev oklarhet om du får rida där eller inte så kontakta din kommun för att kontroller att tillstånd finns. Markägare kan inte hitta på sina egna regler för att de inte gillar hästar!!!!

ridvägskylt som du måste följa!

Övrigt

Lämna hunden hemma när du är ute och rider/kör. Det går mycket sällan att ha full kontroll över en hund från hästryggen eller sulkyn. På våren och sommaren, 1 mars–20 augusti, får inga hundar springa lösa i skog och mark.
Släng godispapper och annat skräp i papperskorgar eller ta med det hem.

Vill du veta mer eller har frågor om allemansrätten kan du vända dig till Naturvårdsverket (08-698 10 00) och/eller Lantbrukarnas Riksförbund (08-787 50 00).

 

Sök mer information. 

Google

AE